Confession Time

Det är så jävla fucking typiskt. Det vet du va? Att du skulle falla för henne. Men jag menar det är ju hon, den där som alla blir kär i eller tycker är snygg eller rolig att vara med. Och det är hon ju, det kan jag inte förneka. Med det är jävligt typiskt iaf. För just den här gången är det inte bara en veckas crush, det är snarare en 9 månader. När man ska prata om typiskt så är kanske frågan egentligen varför jag skulle falla för dig. Allt skulle ju vara så mycket smidigare om vi bara slapp det där med att jag inte riktigt vet hur jag ska agera runt dig, eftersom jag tolkar och misstolkar allt och blir avundsjuk osv. Alltid blir bara så konstigt hela tiden och jag orkar inte med det längre.

Samtidigt är det inte helt mitt fel vill jag påstå. Om du inte var så freaking adorable! Jag vet att du inte ser det, men dina läppar ser alltid väldigt kyssbara ut, ditt skratt och leende förgyller min dag och ditt morgonruffs är att dö för. Men det är inte därför jag gillar dig. Du är samtidigt underbar när du pratar om sakerna som du älskar. Du bara lyser upp och det lyser upp mig. Okej, du är typ alltid underbar, typ hela tiden, men jag är inte helt säker på att det är just det som gör att jag föll för dig. Jag tror att det är för att du accepterar mig som den jag är och är där för mig. Att du vet att jag är konstig, säger halvdåliga skämt, sjunger konstant och babblar så otroligt mycket att allas öron borde ha fallit av vid det här laget. Att när jag tvivlar på mig själv eller säger saker som du inte håller med om så står du upp för det, säger att jag inte är vettig och ger mig en kram. Och det går över all romantisk kärlek jag kan ha för dig. För dig som kompis är allt. Om jag skulle förlora dig som kompis? Jag vet inte vad jag skulle göra, för du betyder så otroligt mycket för mig. Så lova mig att du inte lämnar mig. Okej? Även om jag skulle råka berätta för dig om allt som är på mitt hjärta. Lova mig, för jag skulle bryta ihop om det skulle betyda att jag förlorade dig som vän.

Okej, så nu är du nog jävligt förvirrad och det är inte så konstigt. Jag är är jävligt förvirrad och ändå har jag gått runt och tänkt på det här i drygt nio månader. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga som kan få det här att låta mindre… dramatiskt or whatever. Jag har gått runt ett tag och grubblat på hur jag skulle formulera det här, men jag har inte kommit fram till något vettigt egentligen. 

1. Jag gillar dig som mer än en kompis
2. Jag vet att du inte känner desamma 
3. Jag kommer komma över det här
4. Men för att det ska gå tror jag att jag måste berätta det för dig
5. Sluta inte vara min vän
6. Snälla
7.  

Yours truly

Elvira